Irena Sendler

Irena Sendler

En hund skäller påpassligt och distraherar vakterna vid ingången till Warszawas judiska ghetto. Vakterna tittar inte åt kvinnan som drar en vagn lastad med väskor och knyten. Vad de aldrig får veta är att det i en väska ligger ett litet barn som nu lämnar ghettot. 

Kvinnan heter Irena Sendler och leder ett nätverk som smugglar ut judiska barn från ghettot. 

Irena föds i Warszawa 1910. Vid andra världskrigets utbrott är hon en 29-årig socialarbetare. Hennes arbete ger henne tillgång till ghettot. 

Irena och hennes nätverk lyckas få ut runt 2 500 barn. Hon låtsas göra inspektioner av gettots sanitära förhållanden under ett utbrott av tyfus. Barnen får ta sömnmedel för att hålla sig tysta och inte bli avslöjade. 

Barnen förses med falska papper och får en ny tillvaro i kloster, barnhem och katolska familjer. Till en början hjälper Irena främst föräldralösa barn, men allteftersom förhållandena förvärras övertalar hon familjer att få försöka föra deras barn i säkerhet. Hon kan inte ens garantera att hon själv kommer levande från ghettot, men hon kan åtminstone ge barnen en chans. 

I en villaträdgård utanför Warszawa finns glasburkar nedgrävda. Inuti finns listor med detaljerade uppgifter om räddade barns bakgrund och släktingar. Tanken är att barnen efter kriget ska kunna återförenas med sina föräldrar. När vidden av andra världskrigets ohyggligheter står klar finns där inte många föräldrar eller släktingar kvar att återförenas med. Ofta blir uppgifterna från burken endast en påminnelse om en värld som gått förlorad. 

Irena tog oerhörda risker och i slutet av 1943 blev hon förråd och arresterad av Gestapo. Hon torterades, hennes armar och ben bröts, men hon vägrade avslöja något om sina medhjälpare eller barnen. Hennes nätverk lyckades muta vakterna och hon kunde fly strax innan hon skulle avrättas. 

Irena Sendler levde till 2008. Hon fick flera utmärkelser och nominerades till Nobels fredspris. 2010 skändades hennes grav av vandaler, som sprejade orden ”Juden raus” – Ut med judarna – på hennes gravsten på Powazki kyrkogården. 

En enskild människa kan göra skillnad för många. I det här fallet en späd kvinna på 150cm, med järnanda.